dysfunctionalprofessional

Bonde söker fru-finalen har precis slutat. Och jag satt och rå-log i princip hela programmet. Jag kom även på mig själv när jag uttryckte små "åååh" och små fnitter-läten. Herregud vad det är vackert att skåda äkta, genuin kärlek! Ensamma människor som har tagit en chans och vunnit big time. Mitt hjärta blir varmt.

Den där sex-bonden Magnus går fetbort. Han verkar vara en riktig snuskgubbe som inte förtjänar någon av tjejerna som varit på gården. Jag hoppas att tjejen som fallit för honom nu insett vilken tönt han är nu när programmet visats på tv.

Men Per däremot, den blyge halvtöntige skåningen! Han valde fel tjej enligt mig men jag hoppas innerligt att det går vägen för honom. I nästa avsnitt får vi höra honom prata engelska. Haha, som jag längtar!!

Hanna valde mesproppen Elias. Även fast jag hejade på den andre killen så blev jag så lycklig när jag såg hur kära hon och Elias var.. De riktigt sprudlade och utstrålade kärlek!

Och Peter valde söte Ville som grät av lycka. Två vackra män med fina hjärtan, kan det bli bättre? Dock så tror jag att Peter kommer att tröttna på Ville som är alltför framfusig för hans smak. Men om inte, så tror jag att de kommer att bli ett mycket vackert par.

Det har varit en hyfsat bra säsong. Men jag har saknat en sak. Ett sånt där original som Fredrik i förra säsongen. Han var sjukt skön och man var alltid nyfiken på vad han skulle göra eller säga härnäst.




Dock så har jag en fundering.. Det där pirret som alla pratar om, vad är det? Varför pirrar det aldrig i min mage? Har det någonsin pirrat sådär? Har jag bara glömt bort hur det känns? Jag vill också ha pirr i magen! Ge mig pirr!!