dysfunctionalprofessional

Okej, efter kommentarer om dålig uppdatering här får jag väl göra ett försök ikväll, trots att motivationen inte är på topp. Skolan har kommit igång igen. Denna terminen blir det juridik för hela slanten och det kommer att bli hårt. Jag har bestämt mig för att dra ner på jobbandet för att kunna ge all min energi till lagboken. Jag kommer alltså vara en fattig student som lever på nudlar och stjäl toapapper hädanefter (oj nej, vad säger den älskade femkilos lagboken om detta?). Det får ni leva med! Så detta är sista helgen på länge som jag tillbringar hela min helg på Ica Maxi. Det känns faktiskt inte alls vemodigt, bara gött. Mina fina flickor kan jag ju träffa utanför jobb.

Annars känns allt riktigt jobbigt just nu. Har dragit på mig en ordentlig förkylning och en hemsk huvudvärk som aldrig riktigt vill släppa. Min fot gör fortfarande ont efter mer än två veckor. Och jag hyser agg mot Vårdcentralen som än en gång visat upp sin brist på engagemang och kompetens. Och jag blir galen på människor som tror att de kan säga en sak, och sen göra en annan. Om och om igen.. Kanske är det mitt kontrollbehov som gör att jag mår dåligt över sånt. Min önskan om att alltid få veta allting. Min nyfikenhet. Men jag har alltid hört att det är bra att vara nyfiken.. Kanske är det så i vissa fall. Men om det går till överdrift (som i mitt fall) kan det kanske hindra en från att se alla möjligheter istället för tvärt om.

Jag känner mig uppgiven. Jag behöver en riktig jävla spark i arslet som kan hjälpa mig att få upp ögonen igen. Någon som har starka ben?