dysfunctionalprofessional

Varje gång jag sitter på Malmös stadsbuss nummer 3 så fasar jag för samma sak. Kissgubben. Och idag (precis som alla andra gånger jag åker buss nummer 3) så kom han igen. Varje gång går han på en station efter mig och varje gång känner man hans ljuva doft redan innan bussen ens har hunnit fram till hållplatsen. Idag, precis som alla andra dagar, försökte jag breda ut min påse över sätet bredvid mig för att poängtera att "här är det inte okej att sitta". Jag bredde och bredde och bredde, och först när han satt sig några platser bakom så kunde jag andas ut. Men inte andas in igen, för då hade kräkreflexerna satt igång. Varje gång. Varenda jävla gång jag sitter på bussen till jobb så tvingas jag hålla andan. Jag såg häromdagen på Oprah en kille som höll andan i 17 minuter och satte nytt världsrekord. Imponerande, ja. Men om Kissgubben fortsätter att uppenbara sig varje helg jag ska jobba så lär jag inneha världsrekordet lätt före nästa år. Så vad är viktigast? Min fysiska hälsa eller att slå världsrekordet? Antingen så tar Kissgubben livet av mig, sakta men säkert, eller så sporrar han mig till att bli en världkändis och tjäna miljoner på att hålla andan. Har ödet fört ihop mig och Kissgubben med tanken om att jag ska bli något stort? Imorgon är det dags igen. Vi ses vid nio-tiden på bussen, Kissgubben! Sätt dig bredvid mig, precis som du gjorde en gång förut, vet jag. Vi kan samtala och så kan du berätta vad du vill ha ut av att förpesta våran friska luft med stanken av din kroppsvätska. Sedan kan jag vara snäll och ge dig en grundkurs i hygienvetenskap. Inte kissa i byxan. Inte kissa på kläderna och sedan ta dem på sig igen. Absolut INTE gå utanför dörren utan att dofta nypon och lavendel. Visst att gubben är gammal men något slags luktsinne måste väl finnas kvar? Jag har hört att hörseln blir sämre, att öronen och näsan växer, och att näshåren kan misstagas för mustasch när man är i hans ålder. Men något om luktsinnet har jag då aldrig hört talas om. Jag måste nog höra med honom imorgon! Imorgon ska jag inte breda ut min påse. Imorgon ska jag le och se inbjudande ut. Imorgon ska jag få ett svar på det här mysteriet. Imorgon...